Jag ska erkänna att jag är ett stort Star Trek-fan. Star Trek, som släpptes på TV 1966, samma år som jag föddes, följer samma mönster som den grekiska dramatiken: det godas kamp mot det onda, de små hjältarna mot det stora okända, moral och rätt som segrar över kaos. 

Mellanöstern är väl en region som de flesta av oss genom åren har förknippat i stort sett bara med olja, inbördeskrig, oroligheter, religiös extremism, bakåtsträvande ledare och allmänt kaos, någon gång kryddat med bilder från Dubais shoppingmalls och lyxhotell. Det senaste decenniets utveckling, i stort sett ouppmärksammad i väst, betyder att den bilden måste omprövas.

Årets bästa nyhet kom tidigt i år. I lördags berättade Financial Times att norska Oljefonden genom dess VD Nicolas Tangen och centralbankschefen Ida Wolden Bache ansökt hos det norska finansdepartementet att få tillåtelse att investera i onoterade aktier.

Den 1 januari nästa år, om bara någon vecka, tar Sverige över som ordförandeland i EU. Det är en tung uppgift i dessa turbulenta tider. Sverige kommer att basa över drygt 2 300 EU-möten, de flesta här i Sverige.

Gamle järnkanslern Otto von Bismarck lär ha sagt att det finns två saker man inte vill veta hur de blir till: korvar och lagar. Inget uttalande kunde passa bättre än tillståndet i brittisk politik.

Årets Nobelpris i ekonomi (eller mer korrekt "Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”) tilldelades tre välkända nationalekonomer som studerat en lång rad bankkriser, inte då minst den svenska 90-talskrisen och hur den svenska regeringen, myndigheter och Riksbanken hanterade det den gången.

​

​