Veckor då decennier händer

Den världsordning som gällt i princip hela vägen sedan USA:s inträde på Ententens sida i Första Världskriget 1917 håller på att dö. Vad som kommer istället är oklart.

Den 24 februari i år markerar den symboliska slutpunken. Det var den dag USA aktivt valde att rösta emot den resolution som fördömde Rysslands invasion av Ukraina. Därmed hamnade USA i samma klubb som Ryssland och Nordkorea – medan till och med Kina, Kuba och Iran avstod. 

Detta är ingen liten sak. Det markerar slutpunkten för en bipolär världsordning vi varit vana vid sedan åtminstone andra världskrigets slut. Fria, demokratiska marknadsekonomier i samarbete utifrån gemensamma värderingar och ömsesidiga försvarsgarantier mot länder med avvikande agendor. Institutioner som FN, Världsbanken, IMF och WTO som hanterar mellanstatliga relationer. 

Finlands president Alexander Stubb pratar om några decennier av stor osäkerhet medan världens länder nu kommer att försöka hitta ett nytt förhållningssätt. Och han menar att vi rör oss mot vad han kallar en multilateral världsordning. Där är det andra regler som gäller, andra förhållningssätt. 

I det korta perspektivet innebär denna omvälvning förstås stora utmaningar. Europa kan inte längre lita på de garantier som utställts inom ramen för NATO, vi kan helt enkelt inte längre lita på USA eller deras kärnvapenparaply som skydd för vår säkerhet. Frågan är hur länge NATO i sin nuvarande form kommer att överleva – det finns starka röster inom MAGA-rörelsen som förordar att USA ska lämna så fort som möjligt.

Det kommer i sin tur att innebära kraftigt ökade försvarsutgifter i Europa, och helt nya samarbetsformer. Det är lätt att se de nordiska och baltiska länderna sluta sig än tätare samman för att skydda varandra. En debatt om ett gemensamt utvecklande av taktiska kärnvapen i Norden/Baltikum har redan inletts, för att ersätta de som USA inte längre kan anses tillhandahålla som avskräckning. Frankrike har redan börjat diskutera med Tyskland om hur deras kärnvapenkapacitet kan utsträckas. “Veckor då decennier händer” är en rätt bra sammanfattning av läget.

Hur ska man då som investerare förhålla sig i denna osäkra värld? Först och främst ska man inte gripas av panik. Kriget står inte för dörren. Ryssland har inte kapacitet på många år att utgöra ett verkligt hot mot Europas kärnländer. För det andra finns det anledning att tänka att just sådana omvälvningar som vi nu genomgår också medför att gamla problem plötsligt kan få nya lösningar. De delar av EU:s maskineri som inte fungerat måste helt enkelt finna nya former – Tyskland och Frankrike kommer att ta täten för att omforma EU:s kärnuppdrag. Europa har starka försvarsförmågor men vi saknar ett fungerande, tillräckligt avskräckande kärnvapenparaply – det som försvinner kommer att ersättas av ett nytt. Tyskland kommer att prioritera upp att ha en stabil inhemsk energiförsörjning, och det kommer hela EU att behöva göra – vi kommer att få se mer ny kärnkraft. Sådana policyförändringar som försvagar långsiktig tillväxtförmåga kommer att omprövas – jag tänker på EU:s Fit for 55 bland annat. Jag tror att vi kommer att se mer reformer för att stärka EU:s innovationskraft och därmed ett mindre fokus på legal klåfingrighet. Det kommer att bli mindre woke i de politiska systemen helt enkelt.

Jag säger inte att det kommer att vara enkla förändringar eller gå snabbt, men jag tror att tillräckligt många inser allvaret nu.

En stor utmaning handlar om internationell handel. Tyvärr dog nog också WTO den där dagen i slutet av februari. Trumps tullar kommer att innebära mer handelskrig mellan gamla allianspartners. Det är skadligt och kontraproduktivt, men jag tror dessvärre att det är något vi måste förhålla oss till. Istället bör vi bete oss multilateralt, och försöka hitta nya handelsvägar med nya partners och block av länder, där vi kan se gemensamma fördelar. Vi kommer att se minskad världshandel, eller åtminstone minskad ökningstakt, under åren som kommer. 

De finansiella systemen kommer sannolikt också att utsättas för prövningar. Decennier av budgetunderskott och ökande utlandsskulder har gjort de flesta länder starkt beroende av varandra. Finns det den minsta osäkerhet i viljan att betala för sig mellan länder kommer det att skapa stora utmaningar. 

Vad betyder det för mig som investerare? Jag tror att allt detta mynnar ut i sex snabba slutsatser:

1. Europa är inte dömt att dö sotdöden. Tvärtom. EU är ett av världens stora block. Vi kommer att fördjupa samarbeten över hela linjen, öka handeln mellan våra länder och öka försvarsanslagen. Skadlig politik kommer gradvis att ersättas av ny och bättre. Strukturreformer för ökad konkurrenskraft kommer att vinna mark.

2. Vi kommer att bygga nya handelsallianser med länder och områden som vi tidigare inte brytt oss så mycket om. Det kommer att gynna oss, men också länder i t ex Afrika, Mellanöstern och det som vi brukar kalla den globala södern. De kanske inte bygger på helt gemensamma värderingar, men de bygger på gemensamma intressen. Gott så. Just nu skulle jag titta betydligt mer på företag och investeringar i dessa regioner än på amerikanska företag.

3. Farmorprincipen kommer att bli än viktigare – lägg inte alla ägg i en korg. Riskspridning blir än viktigare. 

4. Undvik för stor osäkrad valutaexponering. Jag tror det blir rörigt på valutamarknaderna framöver. Dollarns tid som självklar världsvaluta är också över. 

5. Fokusera på branscher som är extra viktiga i oroliga tider. Råvarutillgångar, säkerhet och försvar, energi, deeptech. Men också waste management, waste to energi, mat och vattensäkerhet. 

6. Och sist men inte minst: investera i företag som har god geopolitisk analysförmåga. Har styrelsen i det företag du avser investera i kompetens på området? Kan de läsa förändringarna och förutse hur det påverkar den bransch företaget verkar i? De kommande två decennierna kommer sådan kompetens och förståelse vara helt avgörande för hur företag gör sin strategiska analys och därmed för hur säker din investering är.

Sven Otto Littorin

Partner, Stadsholmen Equity