The Empire Strikes Back?

Tre premiärministrar på sju veckor, budgetkaos, chockhöjd ränta, inflation, energikris och ett pund som faller ordentligt talar sitt tydliga språk. Det enda som varit värre än läget i ekonomin har varit läget i politiken. 

​

Jag bodde i London 2012 och fick då rösta i lokalvalen där. Jag röstade på Boris Johnson till Londons borgmästare. Jag gillade Johnson. Vid det tillfället var han för medlemskapet i EU, han var opolerad, orädd, ambitiös och charmig, men samtidigt en britt av klassiskt bildad sort. Att som Johnson kunna citera långa stycken ur Iliaden på forngrekiska är det få politiker som klarar av – det närmaste vi kommer i Sverige är väl en betydligt mer välkammad talman Andreas Norlén som kan deklamera hela dikter av Runeberg utantill. 

Men när Johnson blev premiärminister hände något. Politiken blev stundtals irrationell, svårbegriplig. Det som var charmigt i Johnsons ledarstil blev också till slut hans fall. Johnson ledde sitt parti rakt in i Brexit. Och utnämningen av den märklige Dominiq Cummings till stabschef och festerna på 10 Downing Street under covidnedstängningarna hör till det som kommer jaga Johnson länge.

​

Samtidigt ska sägas att Boris Johnson är väldigt populär i breda Torykretsar. Väljarna, eller framför allt de aktiva i Tories, gillar Johnson både som person och som ledare. Men charm räcker inte för att behålla ledarskapet i Thatchers gamla parti. Till slut fick inte bara parlamentsledamöterna nog utan även några av de tyngre ministrarna. Början till slutet för Johnson blev dåvarande finansministern Rishi Sunaks avgång den 5 juli i år. 

​

Sunak var med i racet för att bli Johnsons efterträdare redan förra gången, men då straffades han av de partiaktiva som såg honom som förrädaren som tvingat bort Johnson. Istället blev det Liz Truss som tog över. Hennes veckor på posten blev dock helt katastrofala. Först presenterade regeringen ett skattesänkarpaket som satte skräck i obligationsmarknaderna, skickade upp räntorna med över hundra punkter och satte pundet i gungning. Och sedan fick Truss backa i omgångar tills det var uppenbart att hon inte lyckats med annat än att göra en svag ekonomi ännu svagare och därtill givit sitt parti de uslaste opinionssiffrorna i mannaminne. 

​

I tisdags tog Rishi Sunak över som ny partiledare, och därmed ny premiärminister. Sunak är andra generationens invandrare. Han är född och uppvuxen i England av indiska föräldrar, som i sin tur båda är födda i Östafrika. Sunaks föräldrar är vad man kan kalla övre medelklass, pappan är läkare och mamman farmaceut. En akademisk och välutbildad familj men utan stor förmögenhet. Men alla familjens tre barn fick fina utbildningar. Rishi Sunak gick så t ex på privatskolan Winchester College, grundad 1382 innan han fortsatte till Oxford och senare tog en MBA på Stanford 2006. 

​

Sunak är Storbritanniens förste icke-vite premiärminister. Han är därtill troende hindu, också det som den förste bland de 57 premiärministrar Storbritannien haft sedan 1721. För Storbritanniens anseende i Samväldet tror jag det har stor betydelse – det visar att landet på riktigt gått från kolonialmakt till ett land där även barn till invandrare kan ta sig till den absoluta toppen. 

​

Min lärdom från att ha bott i London ett par år handlar om just detta. London är en smältdegel av människor från det gamla imperiets alla hörn. Storbritannien har varit ovanligt bra på integrationen av alla dessa människor från olika kulturer och religioner. Det som är det verkliga klassmarkören i London är inte vilken hudfärg du har utan vilken skolslips du bär och vilka klubbar du är medlem i. Rishi Sunak, med sina rötter i Indien och Afrika, är premiärminister. Och Sadiq Khan, labourpolitiker med rötter i Pakistan, är Londons borgmästare. Och det är inget konstigt med det – tvärtom. De är lika mycket britter som alla andra.

​

Rishi Sunak förvaltade sitt pund väl. Han gick rakt in i finansbranschen och blev analytiker på Goldman Sachs, en av världens största och mest krävande investmentbanker. Han fortsatte karriären på två hedgefonder och gifte sig sedan med dottern till en av Indiens rikaste män. Idag är Sunak god för över 9 miljarder kronor, vilket förstås uppmärksammades rejält i samband med tillträdet. 

​

Sunak är begåvad och rik. Som gammal analytiker är han van att sätta sig in i mängder med information och snabbt se mönster och hitta svaga länkar. Han har god erfarenhet av att styra departement och sitta i en regering. Han kan fatta beslut och behöver inte oroa sig för sina framtida inkomster. Han är något så ovanligt som en brexitör som även de som ville vara kvar i EU respekterar och gillar. Han är ung – 42 år – ser bra ut och har en fru och barn. Och han är som sagt mörkhyad och hindu. Dessutom är han uttalad förespråkare för HBTQ-rättigheter och modernist i sitt sätt att se på uppdraget och sitt parti. 

​

Alla dessa fördelar kommer att komma väl till pass nu. Storbritannien står inför en lång rad akuta problem. Och skulle Torys opinionssiffror hålla i sig på valdagen är det en näst intill fullkomlig utradering av detta gamla parti vi skulle komma att se. Då passar en annan av Sunaks karaktärsdrag bra: enligt hans personliga sida på Stanfords alumninätverk är Star Wars en av Sunaks ”Skills and interests”. 

​

Kanske har Sunak nu nytta av ett av Yodas citat ur ”The Empire Strikes Back”: “Try not. Do or do not. There is no try.” För där är vi nog nu. Det finns inga övningsrundor, varken i brittisk ekonomi eller politik. Nästa brittiska val måste hållas senast i januari 2025. Till dess måste Sunak ha vänt på både ekonomin och opinionssiffrorna. May the Force be with you.

​

Stockholm den 26 oktober 2022

​

Sven Otto Littorin

Partner, Stadsholmen Equity