Krisen är inte evig.

Jag minns, ety jag var där. Jag var politiskt sakkunnig åt dåvarande skatte- och finansmarknadsminister Bo Lundgren.

Det fanns inget facit när krisen sköljde över oss. Jag minns hur Urban Bäckström, som då var Lundgrens statssekreterare, tog med oss ner i biblioteket för att leta upp gamla artiklar i tidskriften Econometrica från 30-talet för att se hur man hanterat skulddeflationsspiraler förr.

Mitt under brännande finanskris uppfanns bankgaranti, Bankstödsnämnden, senare Securum. Nordbanken förstatligades och privatiserades igen. Dåliga garantier skildes från frisk bankverksamhet. Det finansiella systemet överlevde och den stora merparten av de 65 miljarder som stödoperationen kostade återvanns till slut.

I detta innovativa arbete var Bo Lundgren, Urban Bäckström, Stefan Ingves m fl centrala personer. Inte undra på att den amerikanska kongressen använde det svenska 90-talscaset som utgångspunkt för debatt vid Lehman Brothers kollaps 2008-09.

Jag tror rätt få vet hur nära kollaps vi var den gången. Vi var timmar ifrån en klassisk run on the bank som hade kunnat få hela vårt finansiella system att braka samman.

90-talet var en galen tid. Sverige var ännu inte med i EU och vi hade en fast växelkurs. Skattereformen i slutet av 80-talet och de avregleringar som genomförts på kredit- och valutamarknaderna hade genomförts i fel ordning och bidragit till den uppblåsta bubblan.

Där på hösten 1991 inleddes den värsta finanskris som Sverige varit med om sedan 30-talskrisen. Fastighetsbubblan sprack med buller och bång och hotade hela det finansiella systemet när bank efter bank konstaterade att värdet på de underliggande säkerheterna för de lån man ställt ut inte motsvarande lånens storlek.

Hela händelseförloppet kom att leda till en skulddeflationsspiral: det vill säga när individer och företag försökte sanera sina balansräkningar genom att sälja av sina tillgångar kom det att ytterligare driva ner värdet på dessa, vilket i sin tur gjorde att fler blev tvungna att sälja mer. Samtidigt blev Riksbanken tvungen att höja räntan för att försvara den fasta växelkursen, vilket ytterligare drev på förloppet.

Min femte dag på jobbet, i början av oktober 1991, ringde en av storbankerna och berättade för oss att pengarna nu var slut. Skulddeflationsspiralen hade slagit rakt igenom och kvar stod bankerna med hundratals miljarder i dåliga krediter.

Vi överlevde 90-talskrisen genom ett antal systemkritiska beslut som vi hade med oss in i nästa kris: det finanspolitiska ramverket, budgetlagstiftningen, den självständiga riksbanken, samt EU-medlemskapet med sina avregleringar och den frihandel som var, och är, avgörande för Sverige. Men också Industriavtalet 1997, Trygghetsavtalen och Medlingsinstitutets tillkomst, som skapade bättre ordning på arbetsmarknaden.

Vid nästa kris, 2008-09, var jag arbetsmarknadsminister. Vi kändes oss rätt nöjda där, mitt i mandatperioden. Den stora reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen hade bidragit till att finansiera jobbskatteavdragen och också sänkt jämviktsarbetslösheten med flera procentenheter. Vi hade rekord i antalet arbetade timmar och arbetskraftsdeltagande, och OECD-områdets snabbast fallande arbetslöshet. Så kollapsade Lehman Brothers och vi fick börja krishantera det jag så finkänsligt döpte till ”skitåren” därefter. Den gången blev krisen visserligen djup, men förloppet betydligt snabbare. Erfarenheterna och systemreformerna från 90-talskrisen, liksom att det var ordning på statsfinanserna, gjorde oss betydligt bättre förberedda.

Och så fanns det ett ovanligt stort persongalleri med erfarenheter från den förra krisen som nu hade andra positioner, där just den erfarenheten kom väl tillpass. Stefan Ingves var riksbankschef och hade på 90-talet varit chef för finansmarknadsavdelningen, som var helt avgörande för att hantera krisen vid det tillfället. Bägge hans företrädare som riksbankschefer hade jobbat på finansdepartementet under 90-talskrisen. 2008-09 var Anders Borg finansminister och han utsågs ju något år senare till Europas bäste finansminister av Financial Times. Den nu tillträdande riksbankschefen, Erik Thedéen, var en av Borgs statssekreterare precis i slutskedet av den förra krisen.

Poängen med detta är att vid denna kris som nu seglar upp har vi både erfarenhet, personer och ramverk i ordning. Vi har ju faktiskt överlevt åtta finanskriser sedan 1880, så det är klart vi ska klara denna också.

Vi har just genomlevt ett antal år där priset på pengar, räntan, varit nära noll. Det skapar en miljö som i grunden inte är sund. Gratis är gott men det har förstås drivit upp värderingarna genom taket, ungefär som före dot-comkraschen 2000.

Det är omställningen från en nollräntemiljö till en lite högre nivå som är ekluten: smärtsam och utmanande. Men samtidigt minns jag att när jag flyttade hemifrån 1985 fick man betala 14,5 procents ränta på ett tremånaders bolån. Även i den miljön gjordes affärer och investerades det kapital, både i onoterat, på börsen och i reala tillgångar.

Det som händer just i omställningsprocessen är att dåligt blir sämre och att bra blir bättre — om det överlever. Uppblåsta bubblor spricker. Fasader rämnar. Men duktiga entreprenörer och smarta innovationer, vare sig de är inkrementella eller revolutionära, hittar nya vägar till marknaden. Den anpassningsbarhet som skapas av en kris bygger kulturer i dessa företag som skapar vinnare över tid. Det är precis som jag minns farmor säga: det är de små utgifterna som gör det. Det hålls i pengarna. Cash is king. Betalande kunder är det som gäller. Och betalande kunder kommer om man löser problem.

Så bra kvalitet blir ännu bättre i kris. Och samtidigt sjunker värderingarna rejält. Är det någon gång man ska gå in i onoterade bolag så är det nu, om man klarar av att vara illikvid i något år. Visst är risken hög, men den är faktiskt lägre nu än när ekonomin går som tåget, givet att entreprenörerna är bra och rådgivarna bättre.

Krisen är inte evig. En dag är Putin borta och energikrisen hanterad. Vi kanske inte kommer ner i nollränteläge igen på bra länge men vi anpassar oss. Vi överlever. Vi producerar. Vi säljer och exporterar. Som sagt, vi har gått igenom ekluten förr och vet hur man gör. Det om inte annat visar årets Nobelpris i ekonomi. De teorier som vann Nobelpriset denna gång har vi genomlevt i praktiken.

​

Stockholm den 11 oktober 2022

​

Sven Otto Littorin

Partner, Stadsholmen Equity